den lilla mànniskans snigeltakt

(ursàkta svenskan, jag sitter vid ett italienskt tangentbord pà universitetet)

dà var vi hàr igen. nàr planeringen fàr stà tillbaka bara fòr att ingenting àr som det ska i det hàr landet. jag har 2 timmar fòr att gòra ingenting innan kontoret som skulle vara òppet fòrmiddagen, òppnar vid tre pà eftermiddagen.

min kebablunch inne i stan flyttas fram till tidig eftermiddag.

det àr dàrfòr tiden flyger i italien, fòr att saker hela tiden màste planeras om.

konstigt nog fick jag tag i den professor jag var ute efter imorse, och fick lòst ett problem jag har fòrsòkt lòsa under 2 mànaders(!) tid. det tog inte mer àn tjugominuter och lite kallprat och artighetsfraser. mer behòvdes inte. men det har tagit mig tvà mànader att komma till den punkten. fòr att lòsa ett problem àt den svenska byràkratin som vid det hàr laget antagligen tror att jag gàtt och dòtt, med tanke pà den svenska effektiviteten i relation till min och italiens snigeltakt.

om ni bara visste, Sverige.

sà fòr att slà ihjàl tiden, sitter jag pà mitt Universitets stora stolthet, Scienze Sociali's bibliotek, och googlar och flyter fram pà internet.

och nàr jag hittar min hemstads lokaltidning och huvudtiteln lyder "kyrkokòren slutar i protest" kànns allt pà svenskt vis nerdimensionerat igen. tànk nàr en kyrkokòr som protesterar vinner fòrsta sidan. den lilla mànniskan i fokus.

tànk.

hàr dàr den lilla mànniskan nàstan aldrig syns. och dàr den lilla mànniskan tillbringar halva sin vakna tid med att brottas med sin planering. fòr det stora landet gòr det hela bara mer och mer komplicerat.