italienare har för det mesta ingen blyghetsspärr vad gäller att betrakta och kommentera kvinnor tillskillnad från svenskar. innan jag flyttade till italien kunde jag klä mig provocerande i sverige utan att det gjorde någon större skillnad på hur jag blev bemött (om männen jag kom i kontakt med inte var stupfulla och hade tillfälligt tappat sina spärrar) för svenska män överlag är diskreta om inte blyga, och väluppfostrade, nästan tillknäppta.
italien är motsattsen. klär du dig utmanande får du tacklas med kommentarer och odiskreta blickar. och det tar inte länge innan man inser att vill man visa upp sig själv i korta kjolar och djupa urringningar får du ögonen på dig. man inser att spelar man på sin attraktion får man resultat, men man måste vara medveten om att man gör det.
en kvinna som som bär en rejäl uringning och blir förnärmad om männen betraktar den förstår jag mig inte på. jag tycker snarare de är löjliga. sen kan de säga att de inte klär upp sig för männen och vill bli respekterade. klär du dig utmanande - utmanar du, det är inte svårare än så.
läs följande artikel på DN, ironin är klockren.
5 kommentarer:
jag vet inte. jag tycker faktiskt sydeuropeer kan vara jobbiga.bara för att jag klär upp mig betyder det ju inte att det är fritt fram liksom. lite hyffs liksom.
jag har undrat om inte svenska tjejer ofta ses som lätta på foten för att de kommercfrån en kultur där man kan klä sig utmanande utan att ta konsekvenserna av det. svenska tjejer verkar tro att det är okej, normalt typ. sen åker de utomlands och männen dreglar över de,och förknippar dom med dom tjejer som klär sig så i deras kultur och farktiskt är lätta på foten.
Jag måste faktiskt säga att jag inte håller med dig. Nu är visserligen min erfarenheten av att bo i Italien inte lika lång som din utan enbart två år. Men jag måste säga att det spelar ingen roll hur jag klär mig italienarna behandlar mig i princip på samma sätt; blond och grönögd = villig. Jag är inte den som klär mig utmanande men blir ändå behandlad på det viset (självklart inte av alla).
Jag kan hålla med kommentaren ovan från anonym att svenska tjejer inte riktigt förstår konsekvenserna av sin klädsel då det kanske är mer accepterat i Sverige att klä sig på ett visst vis. Men jag anser inte att man som tjej får skylla sig själv om hon blev våldtagen för att hon hade kort kjol. Det finns inte i min värld. (nu tror jag inte att det var så du menade i ditt inlägg men jag nämner det ändå)
Kort sagt det jag ville säga: Jag tror inte man kommer undan genom att säga att det enbart beror på kläder i Italien som man blir behandlad med respekt. Jag måste kämpa för att blir behandlad med respekt och visa att jag faktiskt har något innanför pannbenet och det med kläder som varken är urringat eller kort. Det ÄR en annan mentalitet i Italien. Nu vet jag inte riktigt om jag uppfattat ditt inlägg korrekt eller om du pratar generellt om italienska kvinnor. Men som sagt, jag pratar om svenska tjejer i Italien..
Bra blogg som vanligt även om jag inte alltid är överens med dig:)
jenny:
(det jag menar har självklart ingenting med våldtäkter att göra, där finns inga ursäkter alls.)
självklart bemöts jag fortfarande av en heldel fördomarbara pga hur jag ser ut oavsett klädsel, men jag tycker inte att blond o grönögd/blåögd= villig. de gångerjag råkat ut för det bemötandet har jag oftat varit i sällskap med en anan svenska och vi pratat svenska och blivit tagna för turister. vardagligen får man kanske ta en del komplimanger och kommentarer.
förmodligen har vi mer elle rmindree samma erfarenheter, men skillnaden r kanske att jag vant mig vid det. i mitt inlägg menade jag främst när man utsätts otrevliga och sexistiska kommentarer, eller när man tar åt sig för att man blir bemött med ögon i brösthöjd när man bär urringat. vilket man undviker även om man är blond och söt om man undviker att utmana med sin klädsel.
Okej, då förstår jag hur du menar! Tack för att du tog dig tid att svara på min kommentar!
Skicka en kommentar