and off we go..

har packat ner vad jag behöver för en dryg vecka.

imorgon ska jag iväg på föreläsning på universitetet fram till lunch. sen ska jag gå på lunch med några vänner. och sen ska jag hoppa på en buss som tar mig bort från smog och turister.

ut på vischan, till havet.

jag ska göra mitt bästa för att uppdatera bloggen från diverse internetcafén.det är lite som ett äventyr att hitta internetmöjligheter i det här landet.speciellt om man lämnar de större städerna.

nu ska jag ta igen mig med en martini och ett långt bad innan middagen.

trevlig helg.

damsugarpåsar och manlig intuition

vad heter damsugare på italienska, vet ni det?

nu till saken.

varför är det omöjligt för mig att köpa nya damsugarpåsar utan att bli kallsvettig av stress? det finns såååå många olika modeller och olika påsar och jag fattar aldrig någonting, måste helst skriva ner namnet på damsugaren och alla modell nummer på en lapp innan jag tar mig an inköpet. och ändå är det svårt och omöjligt. och ofta blir det fel och så får jag gå tillbaka till affären.

och varför kan min karl lugnt bara peka på en förpackning, bland miljontals andra, och säga, det är de här påsarna! och alltid pricka precis rätt damsugarpåsar. nemas problemas och utan fusklapp?

karl använder ju fan aldrig damsugaren och ändå vet han. det är så störande.

han hävdar att män bara vet sådant.

mah.

svar: damsugare heter aspirapolvere på italienska. en suga-dammare.

vårtecken

Plommonträdet står i blom.

när det blåser till singlar vita vita tunna blomblad ner på marken.

uppdatering 29feb

jag sa "idag är det den 29 februari"
det hade min karl helt missat. kan man missa att det är skottår?

dagen har varit en tur till stan med pojkvännen. ett glas rödvin klockan 11 på en liten bar och sen banken, en datoraffär och sist och minst en djuraffär där vi köpte pipleksaker till hundarna hemma.

nu har leksakerna hamnat på hyllan efter en intensiv lektimme så att husse o matte kan koncentrera sig på annat än pip. piiip piiiip.

nu jag ska packa en väska och boka en tågbiljett.
imorgon lämnar jag staden. för en dryg vecka.
det ska bli spännande att se hur jag ska koppla upp mig på internet.
men jag ska göra mitt bästa.

skaka galler

kan även madonnor göra.

en beundrare utan buon senso..

snubben som har universitetsbokhandeln och som skickade väldigt flirtiga och mycket opassande sms på julafton och nyår till mig, skickade ett till, minst lika dumt sms nyss.

slarvigt översatt till svenska:
hej! har du lust att komma till XXX-klubben på lördag? jag känner ägaren och jag har skrivit in dig på VIP listan. (löjlig smiley).

så nu blir det till att ta ett seriöst snack med honom. jag vill inte hamna i någonslags dramatik på grund av oönskade sms. jag har noll intresse av honom och hans VIP-listor. det är verkligen ingenting som biter på mig, och jag har pojkvän och det vet han. han missbrukar helt klart mina kunduppgifter.

ibland blir jag så less italienare.
jag önskar att alla hette Henrik och Peter och var svenska blyga unga män som hoppar rakt upp i luften om man skrämmer dem lite, iallafall ibland.
Bu!

jag inser dock att iochmed detta sms, blir det konfrontation och iochmed konfrontationen blir det nog slut med generösa rabatter på universitetslitteraturen. men å andra sidan är jag ju snart klar med alla mina tentor.

can't take no more. han är för löjlig.

tyck till..

ny omröstning här i högerspalten.

är glas, aluminium och plast samma sak eller?

det blev någon ordning på det hela tillslut.
efter fem år i Florens har jag börjat sopsortera.

men jag undrar.
varför ska man slänga glasflaskor, aluminiumburkar och plastflaskor i samma igloo i det här landet?

är det att sortera?

Vad förknippar du Italien med?

den lilla omröstningen som mina läsare deltagit i,

gav följande svar;

torsdag

en husfasad i utkanten av Florens.

rätt ska vara rätt...Ost.

pratkopierad italiensk mat är en stor issue, marknaden tycks oändlig, folk luras och pengarna rullar in men inte i italienska fickor utan i sluga piraters.

ni vet den italienska osten man river över pastan (men inte bara) och som i sverige kallas Parmesan ost?

nu har EU slagit fast att bara den riktiga osten från Parma, il Parmigiano Reggiano, får säljas under det internationellt mer gångbara och lättutalade namnet, Parmesan. bara den riktiga osten med DOP märket.(di origine protetta)

allt annat är piratkopierad made in italy. falsk ost.

kom ihåg det om ni vill laga mat på italienskt vis, att använda den riktiga italienska osten och inga tyska eller belgiska eller gud vet vad -kopior.

den här osten

och nu till vad merparten undrar:
hur namnet parmigiano reggiano uttalas: [parmiidjiano redjiaano]

bra att veta

Fotboll är viktigt. näst efter kommer stjärntecken.

säg till en italienare vilket lag du hejar på (eller om du struntar i allt vad fotboll heter) och under vilket stjärntecken du är född, och han säger vem du är.

om du inte säger det, kommer han att fråga dig.

för astrologi och fotboll är viktiga saker här.

en kanin

han hette charlie,var vit med bruna dalmatinerfläckar. han var ganska fet och hade vädursöron (sådana som hänger neråt). ett av min bardoms alla sällskapsdjur.

en trevlig kille. den där charlie.

drygt 15 år senare, ikväll, till middag hade min svärmor lagat kanin.

usch.

till sängs med tom mage and no sweet dreams.

uppdatering 26 feb

jag och en av hundarna tog bussen in till stan idag. köpte lite presenter till folk i sverige. (jag ska nämligen upp till norrland med italienaren i mitten av mars) åt lunch med min kompis Ana. sen strosade vi runt på stan och var lagomt galna. vi skildes åt vid halv tre.

imorgon klockan tre ska jag till frisören och bli blond igen. så att jag känner igen mig själv. jag har en sådan där snygg utväxt (utmattad-haft-huvudet-fullt-av-annat-och-tom-plånbok) som bara universitetsstudenter har. det ska bli bra att bli snygg igen. det är banne mig på tiden.

nu ska jag massera min trötta fötter.
jag kommer inte ihåg sista gången jag gick med skor utan klack.(vabene.. inomhus always tofflor)
det är så med vinterstövlar. att det har klack. om det ska vara snygga. och mina två par snyggaste skor som jag helst använder har hööga klackar. det ska bli skönt att plocka fram mina ballerinas snart. släpp fötterna fria det är vår.

att studera utomlands

Malin:
Har funderat på att plugga turism i spanien men vet inte om min spanska är "tillräckligt" bra. Hur mycket italienska kunde du innan du började på universitetet där nere? Jag menar, Universiteten är ju svåra även för infödda..

Svar:
jag behärskade mycket väl vardags-italienskan. och hade läst en kurs på några veckor i avancerad gramatik i italienska här nere.

mitt svar skulle nog lyda att det hela beror på lite vad du förväntar dig av dina studier. att gå från att med nöd och näppe klara sig genom vardagen med ett nytt språk, till att skriva in sig på universitetet kan jag tycka är lite väl optimistiskt. om man strävar efter hög abetyg och inte vill känna sig underlägsen sina kolleger. ju mer du måste kämpa med att bara förstå språket, ju mer tid tar det av motivationen du har för att plugga.

om du vill börja läsa på universitetet men inte är säker på om dina språkkunskaper är nödvändiga kan du göra två saker,

-skriva in dig och ge dig attan på att du klarar det ändå och sitta timtal med ordböcker för att förstå sammanhang. (lite som jag gjorde i början) cykla i uppförbacke.

-läsa upp dina språkkunskaper innan du börjar. för att starta med ett mindre handikapp i relation till det andra studenterna.(en aspekt jag tyckte var jobbig i början, innan man kom upp på samma nivå)

som du skrev så kan ju universitet vara mastigt redan för infödda, och utan tvekan kan du läsa hur mycket språk du vill innan, men det akademiska språket får du enbart med tiden genom universitetsstudier. men du måste kunna utrycka dig väl åtminstone. hur ska du annars kunna formulera dig utläggande med svårare termer?

i mitt fall handlade det mycket om att jag är en person som vill kunna visa vad jag går för, alltså har jag lagt stor vikt vid att lära mig språket. jag har satt ribban högre än vad som behövs för att ta isg igenom en kurs med okej betyg.

det handlar mycket om att bestämma sig och ta sig igenom. att inte ge upp. och komma ihåg att universitet i sydeuropa är annorlunda mot för svenska. att det är en annan mentalitet.

om tror på dig själv och ställer in dig på att det inte är en dans på rosor, så klarar du det säkert.

la vita è sacra

jag reflekterar sällan över att jag bor i ett katolskt land. men ibland är det lite svårt att undvika att Påven är en mycket inbiten abortmotståndare. och att att är en betydelsefull ledargestalt. och att han får plats i nyheterna. och samlar många katoliker omkring sig.

jag tycker abortfrågan är det sista en gubbe som han borde uttala sig om.

men han uttalar sig. livet är heligt. i alla dess former.
och italien tiger och tar emot. som de gjort så så länge man minns.

och jag tycker det är fel.

sorry

jag har tillbringat morgonen med att städa i en skrubb.
och ordna i min garderob.
sådant som jag absolut måste göra när jag är ensam hemma, som idag.

men imorgon ska jag göra roliga saker.
bland annat ska jag in till stan. umgås. och boka en tid hos frisören.

"du fick 8 rätt av 8 möjliga"

haha.

kan du ditt Sverige i bilder? (expressen)

av de som gjort testet tillhör jag den lilla skaran på 7% som prickade in alla rätta svar.

yes. som utlandsvenska sedan 6 år kan jag mitt sverige i bilder. sådeså.

don't worry.

travelstart

här

min italienska humla

idag bjuder jag bara på ett gammalt inlägg, från min gamla blogg.
(jag tror det har merän ett år på nacken faktiskt)

tänk er ett land, där nord och syd ligger i konflikt och i ojämna utvecklingsfaser så långt tillbaka man minns. ett land där korruptionen och maffian härjar men alla blundar. där mode och lyx lever granne med misär och flyktingbåtar från afrika som driver iland på sicilien. där löneläget ligger kvar som på lirans tid, men allting kostar euro. där politiken består av berslusconi eller en vänsterkoalition som aldrig någonsin kommer överrens och allt blir pajkastning från höger till vänster och från vänster till höger, och där sista valet hade med 97 partier för det inte fanns någon gräns.

ett land där allt dubbas till italienska men italienarna själva pratar så olika dialekter att dem knappt förstår varandra. där allting handlar om fotbollspelare som tjänar miljoner och dejtar avklädda tv-värdinnnor medan i Neapel fungerar inte sophämtningen och det ligger berg (på allvar) av sopor längs med gatorna i den 40gradiga värmen en del kommuner i syditalien är utan rinnande vatten.

där polisen kör lamborghini och det är okej att vilja se så rik ut som möjligt medans utanför varje storstad ligger zigenarläger med tusentals personer. där man har poäng på sitt körtkort med bara 40 procent av alla italienare betalar en p-bot. där man försvarar en vinflaska till maten innan bilkörning fastän en näve ungdomar dör i trafiken varje lördagnatt påverkade av alkohol.

där skattesvindlet uppgår till lika mycket som det staten för in på dem betalda skatterna.

ett land där man kan äta så god mat och dricka så underbara viner att man inte tror att det är sant, men man kan inte förutse hur lång tid det tar att gå till posten, till banken eller ta bussen in till stan - för ingenting är förutsägbart och ingenting är smidigt.

italien är ett land där man får sälja piratkopior av deras dyra gucci och armani, men turisten som köper dem av en afrikan får böta tusentals euro.

där nyheterna tar upp en marmormadonna som gråter blod och där det diskuteras mirakel medan man skär av biståndpengarna. där politikerna kostar mest i europa och usa, och där man får livstidspension på minst 8tusen euro i månaden om man suttit i parlamentet i tre år. och italien har mest parlamentariker i hela europa.

medan poliserna försöker bjuda ut alla snygga kvinnor som kommer i deras väg våldtas unga tjejer nästan dagligen av babygäng ute i förorterna. ett land vars befolkning består av 5 procent invandrare (om man bara räknar dem lagliga, som med allt här i italien bara är en droppe i havet) och milano har precis fått sin första kinesiska nyhetskanal. ´

ett land där bankerna tar betalt för att öppna och stänga ett konto och där bankskatterna är högst i europa, där man bor hemma tills man är 35 för att huspriserna är så höga att bara george clooney och tyskar har råd att köpa sig ett.

italien där industri, media och politik alltid hållt varandra i hand sedan dem första dagstidningar tog avstamp, och där varje journalist ser det som sitt mission att breda ut sina politiska åsikter.

ett land vars politiker styrs av vatikanstaten och biskoparna, även om dem inte tillhör den italienska staten och inte betalar ett öre i skatt. där präster som våldför sig på italienska barn, försvaras av vatikanen och inte kan ställas inför rätta. där katolska kyrkan predikar avhållsamhet och är mot abort, medan ingen kan lösa problemen med minderåringa prostituerade inne i storstäderna.och där transexuellahoror lovar att sexakten blir gratis om torsken blir upptäckt och får en böter - för att rädda sin arbetsmarknad.

där man lär sig den gudomliga komedin av Dante på mellanstadiet men inte kan få ihop till en hel mening på engelska när du börjar universitetet

italien som var analfabeternas land till långt in efter andra världkriget, men har en konst, arkitektur och kulturhistoria som får omvärlden att blekna.

---

försök flytta hit. försök förstå ett samhälle och ett land som invånarna själva inte förstår. försök ska dig ett liv och en ny identitet i ett myller av motsägelser och variation. försök hitta en mening i allt, i ett land där meningen med allt är det ingen som längre kommer ihåg. tro mig, italien är ett land, som en av deras egna intellektuella en gång utryckte det, som är som en humla, som enligt naturens och logikens alla lagar, inte borde kunna lyfta från marken. men i verkligheten flyger. och ingen kan förklara hur det går till.

che Dio ci benedica

såhär efter några år härnere reflekterar jag sällan över att italien är ett katolskt land. men onekligen genomsyrars kulturen av den katolska tron. om jag tänker på det finns många skillnader mot ett protestantiskt land som sverige.

Påven får stort utrymme i media och uttalar sig om mycket mer än vad jag anser borde angå honom. helgon, uppenbaralser och mirakel pratas det om i seriösa tvprogram och ute på gatorna.

men främst är det många som i vardagen baserar sina uppfattningar och värderingar i tron.

kärnfamiljen anses helig. homoäktenskap är mycket omdebatterat även om det finns borgmästare som utfärdar dem. huruvida homosexuella par ska få adoptera barn är en mycket ombestridd fråga precis som homosexualiteten i sig. Påven understryker ofta att Gud skapade mannen och kvinnan för att de tillsammans ska bilda familj. krucifix sitter på skolor och i rättsalar, en domare dömdes för några månder sedan till ett års fängelse för att han vägrat arbeta i en rättsal där det satt ett krucifix på väggen.

abortförespråkare möter stark motvind för den katolska kyrkan går ut starkt för att förespråka det motsatta. samma sak gäller dödshjälp för svårt sjuka. intressantaste är kanske hur mycket vatikanstaten och påven lägger sig i italiens inrikespolitik, med tanke på att de egentligen är en egen stat. som en av mina universitets professorer så klokt uttryckte sig: "det är lättare för andra länder att ta avstånd eller låtsas som ingenting när Påven talar. men vi har honom i vår egen trädgård. vad kan vi göra? den katolska kyrkans inflytande kommer man inte undan."

det finns med andra ord aspekter som skulle anses som förlegade i Sverige, eller värderingar som strider en del mot vad en svensk är van vid, men som man måste ta i hand här nere. om man vill leva här. jag tycker iallafall att man bör respektera grundvärderingarna i det land man valt att leva i, även om man inte håller med hela vägen.

den svenske mannen

att svenska kvinnor kan själva, det vet man ju. att svenska män till mångt och mycket gått och blivit avkönade i landet som drar jämlikheten till sin spets, det vet man ju också.

men läs stina. hon var klockren.

haha

haha

-japaneserna har verkligen en god och sund matkultur.

-de heter japaner, inte japeneser, sophie.

-eh.ojdå. det visste jag väl.

godmorgon!

från mitt sovrumsfönster klockan 10.00.

fågelkvitter.

det ska bli upp mot 19 grader varmt idag.

vid lunch, klockan 13 har jag min tenta.

skönt att få sova ut innan och ta det lugnt.

och sen är det helg.

det hänger på håret

när jag var fjorton år fick jag lockigt hår över en natt.
helt plötsligt när jag klev ut dyblöt ur duschen var mitt tonårsansikte inringat av lockar. och vi pratar inte självfall eller stora hollywoodskruvar. nej.lockar lockar lockar.
gud vad vi har legat i konflikt. jag och mitt hår.

jag färgade det riktigt mörk. gjorde om det till rött. klippte av hela skiten när jag var på semester i asien och blekte det. hade turban halva gymnasiet medan lockarna växte ut. (vilket tar en jäkla tid. man tror det växer och sen rullar det bara upp sig lite extra för att reta dig) gjorde det illrött inför studenten.

ja så har det hållt på. jag har kanske inte gjort mitt bästa för att förtjäna kärlek.

för något år sedan började jag platta håret. det är så mycket smidigare vakna med rakt hår som man bara kammar, när man har bråttom iväg, än lockar som blir till skatbon under natten och som du måste dona och trixa i evigheter med för att se vettig ut. (vilket enkelt liv ni lever ni med rakt hår!)

men nu har vi kommit sams.
jag och mitt hår.
såhär tjugofem år efter det att vi kom till världen tillsammans.
till vardags har jag det rakt. till partaj är det fritt fram för mitt hårs energi att ta sig utryck i dessa lockar. lockar lockar lockar. (är det kanke bara jag som känner att håret är lite nedstämt närman plattar det rakt, ungefär som om man satte handbojor på det. lite som att stänga in ett djur i en för liten bur. jag säger till mitt hår de dagar det är fritt fram för lockar, det harni väntat på va?)

idag kammade jag igenom mitt för dagen raka hår.
och såg att längden och den rågblonda färgen är mer eller mindre identiska med hur det var samma år jag fyllde 14. samma år som jag en dag vaknade och hade lockigt hår. då konflikten tog avstamp.

såhär drygt tio år senare tillbaka på ruta ett.

fast nu bestämmer jag. och vi är övverens.
och jag lovar dig håret, no more mörk hårfärg, pojkfrisyrer eller illrött.

mitt huvud är fullt..

...inför morgondagens tenta.

italien och media - en liten essay

det är lätt att prata illa om italiensk, eller sydeuropeisk media och journalistik när man utgår från ett svenskt eller nordamerikanskt perspektiv. vad man sällan reflekterar över är varför. varför italien och spanien och grekland har en typ av demokrati och ett medialt system som är så annorlunda mot för den watchdog och neutralitets-ideologi som genomsyrar nordeuropa och usa

många svar kan man hitta bara genom en väldigt enkel historisk och sociologisk överblick.
de europeiska länder som ligger vid medelhavet (frankrike borträknat iochmed att det är mer kontinentalt) har haft en mycket besvärligare väg mot demokrati i relation till övriga västeuropa. l'Ancien régime (godägare, aristokratin, kyrkan och diktaturer) har haft till långt in på 1900talet starkt fäste i samhället. det har gjort att vägen mot demokratin och det borgerliga samhället haft mycket tuggmotstånd. och att den politiska striden tagit media som vapen.tillsammans med tardiv industrialisation och låg läskunnighet (på 50talet var majoritet i italien inte läskunnig, i sverige för att ha samma siffra måste vi bak till 1890!) har media inte haft möjlighet att göra sig ekonomiskt oberoende, som nord europeiska eller amerikanska lyckades med mycket tidigt, och det har lett till att media har styrts av de som haft pengar i samhället. dvs aristokratin, kyrkan, stora industri moguler och de stora politiska partierna.

italien, men inte bara, har ett mediasystem som länge för att överhuvudtaget överleva har levt i symbios med dessa maktspelare. som konsekvens har giornalisterna ofta varit politiker själva. utan finansiell självständighet är det svårt för en yrkeskår att ta steget bort från politiken, som i grund och botten håller dem vid liv. alltså har journalistiken och media aldrig haft möjlighet att skapa sig en så pass stark roll, kunna bli motpoler till det politiska systemet, watchdogs.
bara nu på senare år har man börjat jobba för att media ska skaffa sig en egen roll, och ta ett steg bort från politiken. ironin har velat att i italien den första som tog det steget var en storföretagare vid namn Berlusconi.

i ett samhälle som inte prövat på en modererad demokrati, men som styrs av stora inflytelserika sektorer, skapar ofta något som kallas för polarizated pluralism. dvs att samhällets pluralism är inte modererad och strävar mer eller mindre åt samma hål på olika sätt, utan står som motpoler. det skapas kraftiga motsättningar och det radikaliseras. det har hänt i bland annat i Italien. komunister, neofascister, vänsterkoalisioner och högerkoalisioner. jag brukar säga till folk som frågar mig om italiensk politik att det inte går att generelisera mellan höger och vänster som man kan göra i sverige. för här dras allt till sin spets. och när något dras till sin spets dras alla möjliga vapen in i den striden. och i det här landet har media inte tillräcklig erfarenhet och självständighet för att stå vid sidan om.

det är lätt att hoppa på Berlusconi för att han har tre tvkanaler och blev premiärminister efter en påkostad tvkampanj. man kan tycka illa om det. men man borde ha i åtanke hur de italienska mediasystemet fungerade utan honom. att partiet democrazia cristiana som ledde landet från andra världskrigets slut fram till krisen på 90talet hade monopol på en av de statliga kanalerna.(Rai Uno) de andra två tillhörde socialisterna och komunisterna. många såg de tre nya kanalerna som Berlusconi presenterade som ny och välbehövlig luft. sen att han utnyttjade detta för politiska syften ligger bara helt i linje med resten av det italienska mediasystemet. det han gjorde vara att inför den amerikanska marknadslogiken i italien.

i ett land som har en helt annan historia bakom sig, kan man inte uttala sig utan att ha en liten inblick i vad som generat vad. man kan inte beskylla journalistiken för att vara korrumperad och dålig om man inte vet varför den är det. det handlar om en helt annan socialutveckling. man kan inte kasta sten på enbart en politiker för att han syns mest, när man inte vet vad som försigått och vad som förigår bakom kullisserna.

om italien kan man aldrig sluta läsa, omman verkligen vill förstå sig på. för det handlar om ett mycket komplext land. media spelar en annan roll, för politiken har en annan position och utveckling, för att rent sociologiskt har ett land som italien ytterst lite gemensamt med länder som sverige och usa. så det är inte så konstigt att situationen är annorlunda.

men lägger man bort läsglasögonen med fördomarna är det hela mycket intressant.

igår eftermiddag

den här bilen föll mig verkligen i smaken.
men prislappen bara skrattade mig rakt upp i ansiktet.

stackars skandinaviska tjejer och deras nariga röda händer!

en snygg ung kvinna på väg hem. hennes hus ligger lite avsides utslängd i ett snövitt landskap i vad som ska föreställa Norge. hon har varma skor, mössa och halsduk och en fin varm jacka med pälskrage. men inga vantar. när hon kommer fram till sin "hytte" ser vi att hon har en liten snödriva framför sin dörr.
hoppsan!

här kommer en berättarröst som säger något i stil med att livet i Norge kan vara hårt och slitsamt för händerna.

samtidigt ser man den unga bruden sätta sig på knä och med sina bara välmanikyrerade händer börja gräva bort snön. (!) hon klöser lite i det isiga och sen tittar hon på sina röda nariga händer.

berättarrösten förklarar nu att den nya handkrämen från neutrogena är gjord på ett norskt recept. (underförstått: för riktigt nariga och förstörda händer - tuffa klimat!). och man ser den unga bruden gnida sina nysmorda varma fina lena händer och le stooort.

det kan låta som ett dåligt skämt, men det är en reklamfilm som går här i italien just nu, och som försöker sälja en handkräm. med lite vinter och snö och hårt liv i norden.

hahaha.

en stor ros till reklambranchen i italien. ni ligger under lågvattenmärket.

alla snygga brudar med bara händer börjar genast gräva på knä i snön framför bron. så fel jag hade när jag bodde i norrland och sparkade bort snö med mina kängor eller tog en spade med rejält lovikavante-beklädda händer.

det här är ett klassiskt exempel på hur underlig bild man har av vinter i norra europa. inte konstigt min karl är nervös för att åka till norrland vintertid. jag viskade till honom här om kvällen när reklamen intog tvskärmen -titta! så kommer du tvingas göra varje dag för att komma in i olika hus under vår resa.. fatta hur mycket handkräm du kommer använda där uppe!
han tyckte inte det var en speciellt rolig kommentar. han med sin skeva bild av norrland.
men det tyckte jag.

har inte vi setts förut?

imorse på väg till biblioteket sprang jag till en tidningskiosk och köpte 10euro för att ladda min mobiltelefon. killen bakom tidningarna påminde mycket starkt till utseende om en av mina expojkvänner.

det var underligt. och jag insåg att jag gav honom en hop positiva egenskaper av bara farten för att hans ansiktdrag påminde om en person tyckt väldigt mycket om.

väldigt oväntat.

När okända personer påminner om mycket välkända personer.

jag laddar vissa ansiktsdrag och utseenden med positiva egenskaper utan egentligen tänka på det.

shit.

fick just ett erbjudande om skjuts ner till Rom på fredag. tackade glad ihågen ja. men jag glömde bort att jag har en muntlig tenta på fredag vid lunch. så jag får lämna återbud imorgon.

vill inte.

ingen igloo och inga pingviner - strandväder året om, eller?

när jag var liten tänkte jag. vad bra det måste vara att bo vid medelhavet. det måste ju aldrig bli speciellt kallt. sydeuropa måste vara praktiskt.

det resonemanget skrattar jag åt varje gång jag kommer ihåg det.

okej vi har inte minus 20 i januari. men vi har kalla hus och fukt och någon minusgrad på natten. jag känner ingen skandinav som tycker den italienska vintern är någon större hit.
sen lär man sig att man behöver dunkappor och varma skor och ylletröjor likförbannat på vintern. men att på sommaren når vi tropisk värme och man går helst naken. (prova springa runt i svenska bomulls sommarklänningar när det är 40grader varmt - du dör)
det är allt annat än praktiskt och förutsätter verkligen vitt skilda sommar och vintergarberober.

men det visste jag ju inte på den tiden.
det blev jag ju varse när jag flyttade ner.
man lär så länge man lever.
onekligen.

även smaklökarna förändras

jag tänkte att jag skulle äta havregrynsgröt till lunch.
jag kom ihåg att jag ju brukade gilla det när jag bodde i sverige.

så jag kokade mig en tallrik gröt. men sylt och kall mjölk.

guaäh.

hundarna fick äta alltihop.

det var det äckligaste jag stoppat i munnen på väldigt länge.

*

en svenska som bott här hurlängesomhelst skrattade en gång åt mig då jag envisats med att vi skulle äta korvstroganoff tillsammans och jag upptäckte att jag inte fick ner en bit. jag tyckte det var hur vidrigt som helst. sedan sa hon något som jag ofta tänker på; .att det är ju inte bara ditt huvud som förändras när du byter kultur, även dina smaklökar. det du tyckte var äckligt över italiensk mat börjar du gilla och det du gillade med svensk mat blir mindre aptitligt helt plötsligt. jag har exempelvis gått från att inte gilla vin till att räkna det som grunden tillsammans med ett mål mat. och det hä rmed gröten, gud hjälpe.

det är faktiskt sant.
man vänjer och vänjer om sig.

fundering

när min italienska svärmor säger till mig,

kan inte du göra svenska köttbullar till middag.

då undrar jag vem som integrerat vem.

eller om jag bara gör otroligt goda köttbullar.

en nunna bakom ratten

där jag väntar på bussen ligger vad jag antar är ett litet kloster.
för varje morgon kör det ut två små vita fiat bilar med nunnor i.
en nunna bakom ratten och en bredvid.
vilket får mig att fundera:

var är dom påväg?

varför kör de bil när de får åka buss gratis?

men främst; var har de tagit körkort? går nunnor på körskola?

nunnan på bilden har såklart ingenting med inlägget
och bilkörning överlag att göra. hon var mest söt.
jag hittade henne här.

visste du inte att edward norton och samuel l jackson pratar utmärkt italienska?

det var det här med dubbning av filmer.
vardag för alla som lever i Italien och vardag i många andra länder.
och det klassiska rynka-på-näsan-ämnet för svenskar vana vid textremsor.

inledningsvis var jag också upprörd. över att det var fel och respektlös att byta ut rösterna. och fick flashback minnen från en gammal dubbad mio min mio film. det kändes liksom fel.

med tiden har jag accepterat det hela, och jag kan faktiskt se fördelarna i det. jag ser fortfarande mina amerikanska favorit tvserier enbart via satellit så jag kan välja originalspråk (dubbade tvserier håller oftaste en lägre kvalitet än dubbade filmer). men ett undantag. Sopranos. jag började se den serien, om en italo-amerikansk maffiafamilj, här nere, men syditalienska röster, och det känns fel att se dessa italoamerikanska snubbar prata amerikanska såhär i efterhand. den serien gör sig alldeles utmärkt på siciliansk och kalabresisk italienska.

med långfilmer är det värre. även om det ofta används riktigt riktigt duktiga röster som ligger otroligt nära originalet. jag gnäller inte när det handlar om filmer med Al Pacino, De Niro eller gänget, i den typen av maffiainspirerade filmer. det fungerar alldeles utmärkt. Gudfadern ör en höjdare på italienska. Robert De Niro har själv uttalat sig om sin italienske röst och det var abara i positiva ordalag. han hävdade att det var lite grann som en flash att se sig själv, och höra sig själv prata italienska.

(härom kvällen tittade vi på the Gladiator. det gör sig faktiskt bättre på italienska. det känns lite avigt se en romare prata amerikanska inne på Kolosseum. )

slutsats?

att om miljön och handlingen ligger nära den italienska kulturen, och rösterna är av kvalitet ser jag gärna på en dubbad film. men handlar det om att se en mel gibson eller eddie murphy komedi låter jag hellre bli.

*

och sist men inte minst, ett tips till alla som håller på att läsa italienska, eller till de som vill hålla vid liv eller damma av italienskakunskaper.

Titta på dubbad film!

att se dubbade filmer är att föredra om språkkunskapen är begränsad eller helt ny, de är betydligt lättare att förstå än italienskproducerad film, främst för att den dubbade italienska är mycket mer korrekt och riksitaliensk än den i italienska filmer. den är mer lättförståelig och uttalet är tydligare.
jag fick höra det av en svenska som bor härnere i sedan tjugo år, när jag satt med gramatikböckerna och tråkade. se en film du redan sett och kan lite om, men dubbad till italienska, det lär du dig mycket av.
och det är sant.

ett foto

i brevlådan en måndag

det damp precis ner en inbjudan.
från en av universitetsprofessorerna på min fakultet.

det lät ju allvarligt och stort. men det är det inte.

det är så att den professor som jag valt som handledare för min slutuppsats, en kvinnlig professor på dryga 30 år och som jag faktiskt diggar (alltså totalt utanför ramen för vad en italiensk universitetsprofessor anses vara) ska presentera en bok hon skrivit, på ett bibiliotek här i Florens på lördag den 1a mars. med professorer och diskussion.

il cerchio: un viaggio nell'immaginario americano

klantigt översatt till svengelska skulle det bli något i stil med,
Cirkeln: en resa genom the american imaginary.

eftersom min slutuppsats kommer ligga i närhet av det ämnet, och eftersom ämnet intresserar mig, tänker jag ta vara på inbjudan.

jag älskar ju böcker. och jag gillar prententiösa tillställningar.
så nu är frågan vem jag ska gå dit med.

tänk ett steg längre!

efter att ha bytt land och tagit på mig rocken som invandrare, kan jag påstå att språket är grundstommen i lyckad integration. en bra språkbehärskning.

det ger dig verktygen för att förstå samhället och göra dig förstådd på den nivå som du trivs med.

att hanka sig fram på ett främmande språk räcker inte. att vara orolig för att säga fel eller fastna i ett resonemang för att du inte kan utrycka dig tillräckligt bra, skapar frustration. frustration kan övergå till likgiltighet eller ilska. och då är loppet kört och du har för alltid parkerat in dig i ett fack där du inte hör hemma.

i det land du lever, för att få ut det mesta och för att må bra med dig själv som del av det samhället, bör du behärska språket så väl det bara går. inom gränsen för vad du är kapabel till.

därför ser jag inget fel i det här.

och jag förstår inte varför det är så känsligt i Sverige att sätta upp mål som innebär att vissa individer måste förbättra sig själva, sträva högre. jag ser det som positivt, invandrare som jag är, att det krävs av mig - för jag vill bli integrerad.

socker på morgonen.

i italien äter man inte som man bör på morgonen.

man dricker kaffe, ett glas juice och äter en söt bulle eller bakelse.

ingen gröt, ingen hårdbrödsmacka med leverpastej, ingen ostfralla eller filtallrik med fullkorns musli.

hemska tanke tänker alla tallriksmodeller och alla dietister.

men jag som alltid haft problem med att äta frukost, har hittat mitt mecka.

vem säger nej till socker tidigt på morgonen?
sunda människor kanske, men inte jag.

ibland undrar jag hur ett land som börjar dagen med socker, bygger hela sin meny på pasta, och äter ett jättemål sent på kvällen, kan ha ett av europas smalaste folk.

det låter ungefär som vad de svenska kvällstidningarnas hälsoexperter flaggar rött för.

happy italy

dagens tv-nyheter tog upp följande.

en herre på 98 år har fått sitt körkort förnyat.
han kommer helt lagligt kunna sitta bakom ratten på sin silvermetallic fiat fram till 2011.

han var hur glad som helst. hans dotter, redan i pension, något mindre. hon känner sig orolig med pappan on the road.

så fel det blev

såhär var vår lördag.

vi vaknar, tittar ut genom fönstret.strålande sol, fågelkvitter och 16grader.

vi säger,vi åker till parken med alla hundar. lastar in 4 hundar i skuffen, säger till sambons mamma att vi åker iväg, hon svarar att vi måste vara hemma senast fyra på eftermiddagen för då måste hon iväg.

vi hänger i parken i två timmar. träffar tillochmed våra grannar (så liten är världen i Florens största park). på vägen hem bestämmer vi oss för att stanna och köpa lite glass i glassbar. vi ska hem och slänga oss på sängen för att se fotboll. när vi kommer hem är ingen hemma. min svärmor har åkt iväg. klockan är halvfyra och vi har inga nycklar med oss. utlåsta och trötta ringer vi henne.
jag är i Bologna svarar hon, på väg mot Forlì.
(!!)
I Bologna skriker min sambo! men du skulle ju åka klockan fyra för helvette vi har ju inga nycklar med oss! sväng in på en parkering och vänta på oss.

så, halvfyra kör vi upp på motorvägen mot Bologna.(13 mil enkel väg! och hurmyckettrafiksomhelst - vi är ju i italien, dessutom handlar det om motovägen över höga berskedjan Apenninerna) med fyra hundar i bagaget och en låda glass. och med fotbollsmatchen som börjar om en halvtimme på tv.

vad som borde ta 1 och en halv timme längs motovägen tar 45 minuter. vi bokstavligt flyger i 200km/h till Bologna. hurförbannade som helst. får nycklarna och vänder om.

kommer hem till skymning, har hört hela fotbollsmatchen på radio. glassen är vid liv malapena och hamnar i frysen, för det är bara ta itu med att laga middag. hundarna ser på oss och undrar vad fan vi fick för sjuk idé. och vi inser att promenaden i parken blev jävligt omständig.

never again tänker vi lämna huset utan nycklar.

Novità..

för de nyfikna kan jag berätta att från och med nu skriver jag inte bara här, utan även för Travelstart's svenska reseblogg.
ett inlägg i veckan om ..ja just det, italien.

det ska bli trevligt.

(första inlägget)

små steg mot att känna sig hemma i ett nytt land

- första gången jag vaknade och inte förundrades över var jag var

- första gången jag stannade på trottaren med bilen, tryckte på varningsblinkers och försvann iväg på ett snabbt ärende.

- första gången jag var på bio och förstod handligen hela vägen.

- första gången jag åkte in själv till veterinären med hundarna, gjorde mig förstådd och förstod.

- första gången jag klarade av att beställa en trerätters-middag själv.

- första gången jag tutade och körde om på fel sida. och fickparkerade in bilen utan att bli kallsvettig.


- första gången jag kom på mig själv med att tänka på italienska.

- första gången jag tog på mig solglasögonen fastän det var mulet ute.

- första gången nia:ndet av okända personer kom naturligt.

- första gången jag skrattade åt ett skämt som byggde på ordens dubbla betydelser.

- första gången jag kunde läsa en skvallertidning och veta vilka kändisarna var.

- första gången jag tog på mig dunkappa när det var under 5 plusgrader utomhus.

- första gången jag kom på mig själv med att inte hitta "rätt" ord på svenska.

- första gången jag skaffade ett kundkort på mataffären i mitt namn.

- första gången jag förstod den politiska debatten. och hade så pass mycket kunskap om italien att jag kunde ge mig in i debatten vid middagsbordet.

- första gången jag insåg att mycket av det jag vet, vet jag bara på italienska och det är svårt att utrycka det på mitt modersmål.

och varför inte första gången jag inte behövde säga från vilket land jag kommer för det var ingen som reagerade på mig på det sättet längre.


allt här i världen handlar om små små steg. knappt du märker att du tar dem.

och sen en vacker dag är allt som var nytt, självklart. någon frågar dig hur det gick till och hur det var, och du kommer bara ihåg små små minnesbilder och känslor. precis som från din barndom.

en vacker dag är du stor och det är inte mer med det.

kom igen nu folks!

nu finns jag på bloggkoll.se

så de som finner det av värde, kan alltså prenumerera på mig!

hur flott är inte det?

skyltfönster

okej att sex säljer.

[utom i Sverige där det anmäls]

men hur kan man ha sexiga priser på sina varor?

Sephora har utan tvekan löjligaste skyltningen på länge.

mellanmål

när jag var liten fick jag doppa kanelbullar i en mugg mjölk hos min farmor.

när min pojkvän var liten fick han en skiva vitt toscanskt bröd med rödvin och socker på av sin farmor.

och det blev människor av oss bägge två.

och våra barnbarn ska få doppa kanelbullar i rödvin.
eller så inte.

är det vår snart?

det är 17 grader varmt ute klarblå himmel och sol.

jag funderar på att byta sängkläder och lägga undan duntäcket.

men då säger min pojkvän. gör inte det. det är ju fortfarande kallt på natten.

förra året tog jag bort duntäcket sista maj. då det var typ 20-25 grader utomhus.

det är ingen riktigt ordning på oss.

uppochnervända världen

på lokalbussen fungerar det såhär:

du köper biljett innan du stiger på (i tobakshandeln eller i tidningskiosken) och när du kliver på stämplar du din biljett.

jag har alltid varit för feg för att åka gratis. jag är livrädd för att bli påkommen utan biljett vid en eventuell kontroll. det är något svenskt i mig som blivit kvar. men majoriteten av bussåkarna struntar helt och hållet i biljett. vi är ju i italien! hela biljettsystemet måste ju vara uppfunnet av en italienare som visste att på så vis gjorde han sina landsmän en tjänst.

men så imorse hände något ytterst underligt.
busschauffören hade helt sonika bestämt sig för att kontrollera på egen hand om passagerarna hade biljett. öppnade bara dörren fram och alla som klev på fick frågan "har du biljett?" hade du ingen biljett att visa upp kom "vill du köpa en av mig eller vill du stanna kvar på marken?"
(att köpa biljett på bussen kostar dubbelt så mycket) två av tre betalade en biljett och hoppade på, en tredjedel muttrade och steg ner och två tre tonåringar struntade i vad han sa och han fick gå och hämta och slänga ut dem.

jag kan sedemera konstatera.

-alla gamla gubbar, 3st, med hatt hade biljett.
-av uppskattningsvis 15 kineser hade en biljett och i stort sett alla andra valde att kliva av bussen.
-det tog oss tjugo minuter längre än normalt att komma fram. med tanke på den dialog busschauffören höll med alla påstigande.
-alla gamla tanter tyckte det var på tiden att de rensade ut gratisåkarna.
-två jugoslaviska murare hoppade på utan biljett, köpte varsin och stod sen hela vägen och pratade med busschauffören.
- en ung italiensk kille bad chauffören dra åt helvet när han klev av.
- de ungdomar som inte låtsades höra vad busschauffören sade fick sig en offentlig avhyvling och blev avslängda från bussen.
- 34personer köpte biljett. sen klev jag av.

säkerligen skulle Florens lokalbuss tjänna storkovan på att köra med sådana här busschaufförer hela tiden. även om det är lite fascims över det hela.vilket de skulle ha behov av med tanke på att de ligger på randen till konkurs. men de redan opålitliga tidtabellerna skulle helt sluta fungera, och det skulle inte längre vara italien.

i italien handlar det om att vara slug. fuska där man kan fuska. tjäna in varenda litet euromynt. inte betala ellee göra något överhuvudtaget som man kan undvika. och uppenbarligen fungerar lokalbussarna utmärkt för den italienska mentaliteten. det som hände idag var alltså något som sociologiskt sett kan ses som något ytterst unikt.

vi blev tvugna bevisa att vi hade biljett för att åka buss.
uppochnervända världen.
vad händer härnäst?

skyddat sex

det går en reklamspot på tv här just nu på initiativ från hälsoministeriet.
den handlar om att använda kondom för att skydda sig mot HIV.

det är en stor grej i ett land som har Påven i samma kvarter.

men det var verkligen på tiden.

språkförbistring

mitt i natten vaknade jag och väckte min pojkvän. sedan sa jag någonting på svenska till honom och somnade om.

imorse berättade han det för mig. jag kommer inte ihåg någonting alls.
han förstår inte svenska och har ingen aning om vad jag ville honom.

det kommer alltid att förbli ett mysterium.

gud vad det stör oss.

hur mycket sanning ligger i det här?

Prendi una donna, dille che l'ami,
scrivile canzoni d'amore.
Mandale rose e poesie,dalle anche spremute di cuore.
Falla sempre sentire importante,dalle il meglio del meglio che hai,
cerca di essere un tenero amante
sii sempre presente risolvile i guai.

E stai sicuro che ti lascerà,
chi é troppo amato amore non dà.
E stai sicuro che ti lascerà,
chi meno ama é più forte si sa.

Prendi una donna, trattala male,
lascia che ti aspetti per ore.
Non farti vivo e quando la chiami
fallo come fosse un favore.

Fa sentire che é poco importante,
dosa bene amore e crudeltà.
Cerca di essere un tenero amante
ma fuori del letto nessuna pietà.

E allora si vedrai che t' amerà,
chi é meno amato più amore ti dà.
E allora si vedrai che t'amerà
chi é meno amato é più forte si sa.

No caro amico, non sono d'accordo,
tu parli da uomo ferito.
Pezzo di pane lei se ne é andata
e tu non hai resistito.
Non esistono leggi in amore,
basta essere quello che sei.
Lascia aperta la porta del cuore
vedrai che una donna
é già in cerca di te.

Senza l'amore l'uomo che cos'é,
su questo sarai d'accordo con me.
Senza l'amore l'uomo che cos'é
é questa l'unica legge che c'è.

det du inte får gjort idag, får du gjort imorgon

jag ska posta ett brev.
men jag har inget kuvert som är tillräckligt stort.

nemas problemas tänker ni och går till posten.

haha.
det gjorde jag.

posten säljer inte kuvert. (!)
bokhandeln, cartolerian, som har monopol på kuvert i vårt samhälle. är stängd på måndagar.
(som de flesta affärer)

posttanten tittar roat på mig och säger.

mi dispiace (jag är ledsen).

ja. vad kan man göra?

man måste ha tålamod i det här landet.

söndag

fotboll.

på tv.

på radio.

i tidningarna.

i huvudet på min pojkvän.

ingen rast och ingen ro

jag steg upp 07.30.
klädde på mig. bokstavligt talat föste ut hundarna i trädgården där de fick stanna medan jag sminkade och fixade håret. åt ingen frukost utan stoppade en frukostbulle i väskan. in med hundarna. puss på pojkvännen som sov. på med ytterkläderna. cyklade i motvind till bussen. såg bussen komma och sprang för allt jag var värd i mina klackar och viftade som en galning och lyckade komma på bussen strax efter busshållplatsen. ramlade ihop på ett säte. för ovanlighetens skulle knappt en själ på bussen. tryckte på musiken i mina öron och åt upp min frukostbulle. efter tio minuter på väg genom en av Florens mest trafikerade gator, började jag vakna.

klev av bussen en halvtimme senare och småsprang in mot universitetsområdet.hittade rätt aula, hejade på två kända ansikten, drog av mig skinnjackan och satte mig ner i en av de främre bänkraderna. tog ut musiken ur öronen. tog av mig solglasögonen. sen klev proffen in i klassrummet och jag tog upp mitt anteckningsblock.

lördag morgon. kanske inte drömscenariot.

[jag på bussen imorse]

---------------------------------------------------------------------

tackolov är det strålande väder, 15grader och sol och hög frisk luft.
det känns som vår fast jag vet att det är för tidigt. har röjt i huset och strukit tvätt och nu äntligen ska jag ta helg.

hur ser du ut naken?

[två skyltdockor jag mötte inne på sisley idag.]

i motsatts till svenskar pratar italienare om kroppar.
om hur man ser ut. det finns inga tabun, inga oskrivna regler om att vakta sin tunga för att någon kan ta illa upp eller bli kroppsfixerad. ingen du-är-så-fin-som-du-är- logik heller. här kan man kommentera allt.

vad smala lår du har fått! men har du dålig hy idag? vad stora din bröst ser ut i den tröjan! du borde göra något åt din utväxt. du har verkligen en snygg rumpa.

helt vanliga kommentarer från italienska tjejkompisar. i italien sitter man alltid under lupp. det är bara vänja sig.

italienare är väldigt kroppsmedvetna. både män och kvinnor. och ser det som helt naturligt att kommentera hur folk ser ut. på gott och ont. man får höra att man gått ner i vikt och ser slim och snygg ut i sina tajta kjolar. när man gått ner för mycket i vikt får man höra att man ser hemsk och glåmig ut.

ingen italienska funderar om hennes rakt-på kommentarer kan få konsekvenser. om bruden hon kommenterar känner sig ful eller tjock. eller om det framkallar vad man i sverige är så rädd för: dåligt självförtroende, snedvriden kroppsuppfattning eller ätstörningar.

jag har vant mig. vid att folk tittar och kommenterar. och jag har börjat själv. jag kan inte ljuga om en smårund tjej frågar om byxor med låg midja passar henne. det gör det inte. jag ger komplimanger till mina väninnor om hur de ser ut. och jag har lärt mig att något som i sverige ses som oförskämt eller tabu, räknas in till vardag och god uppfostran. hålla koll på hur ens vänninor ser ut. lägga märke till om de tränat rumpan eller blivit av med sin dåliga hy.

jag kan inte tappa ett kilo i vikt eller slinga håret en nyans ljusare eller sminka mina ögon på ett nytt sätt utan att mina italienska vänninor lägger märke till det och kommenterar det.
och vid det här laget är jag van. van att hela tiden vara under lupp.
det kan man inte komma ifrån om man vill leva i italien.
för merparten av italienarna är mycket kropps och utseendemedvetna.
man får ta det med ro och se på det med filosofi.

prendere o lasciare.

Florens 8:e februari

Piazza Duomo vid lunch.
mycket sol, inte speciellt mycket folk, och behagligt varmt +14grader.

nedan:
en extrem närbil på domkyrkan.

fick avslutat det påbörjade ärendet.
fick tag på en vit tajt kjol med höög midja på sisley.
köpte ett par vantar för 2 euro på marknaden.

tog en kaffe med en kompis, köpte en vägg- och en lägga-i-handväskan-kalender.
och var hemma innan klockan 14.00.

ytterst sällan får jag så mycket uträttat på en förmiddag.

en torsdag

jag har varit ute hela dagen på ärenden. lyckades komma så sent till ett möte att mötet aldrig blev av. delvis pga min pojkvän och delvis på grund av den berömda lokaltrafiken. insåg dock, min tidsoptimism till trots, att tjugofem minuter väntar inte vissa personer på dig. lyckades lösa bara hälften av vad jag borde på mitt universitets segreteria på eftermiddagen, andra hälften måste jag lösa imorgon. det är alltså helt möjligt att saker tar så långt tid och fortfarande ska dokument skrivas på vanligt papper som ska faxas, och att kontoren hinner stänga innan de löst allt.

dessutom tappade jag min högst bedårande vantar. har ingen aning om hur och var, mina enda vantar. ett par fina fina.

så nu är jag arg över att jag får frysa om händerna imorgon när jag ska iväg till stan, arg över att jag inte egentligen har råd att köpa ett par nya och arg över att jag förmodligen inte kommer hitta samma snygga vantar även om jag springer hela florens runt.

sen är jag less på att alla italienska kontor är så omständiga. är det möjligt att bara få ett halvt ärende uträttat?

men utöver det är allt okej och under kontroll.

om jag bara hittar ett par likvärdiga vantar imorgon.

jag är faktiskt optimist just nu.

l'inverno o l'inferno?

jag har aldrig låtsats att jag gillar italien på vintern.

kalla hus, ännu kallare stengolv. fukt, regn och dimma.
MEN rätt ska vara rätt. så hemskt är det inte. jag är bara bortskämd förmodligen.

och sen finns den en drös med argument som gör att den italienska vintern är att föredra:

- vintern är kort. i Toscana kan jag inte räkna ihop till mer än 4 vintermånader, (nov-mar)

- man kan köpa snygga vinterstövlar i rätt storlek och utan smarta anti-halka-sulor, för inga tjocksockar måste ner i dem och ishalt blir det istort sett aldrig.

- vantar behöver man bara tidiga morgnar och sena kvällar eller om man cyklar, mössa är helt klart en optional.

- fukten gör att du inte får flygande statiskt hår eller torr hud.

- tunna strumpbyxor och öppna skor förorsakar inte förfrysningsskador.

men främst så är det okej att ta på sig dunkappa och gnälla om temperaturen ligger under fem plusgrader. för det gör alla. för det är ju verkligen olidligt hemskt. kallt.

skärpning Sverige

jag har en näve svenska mynt i min skrivbordslåda.

när jag räknar efter blir det 47 svenska kronor. ungefär fem euro.
för en hel näve mynt? det är ju ingenting.

tacka vet jag euromynten. utan problem sitter du med 20 euro i myntfacket.

de kan man ju iallafall hitta på något för.

politisk uppdatering

italien går till nyval.
det finns ingen annan lösning.
Napoletanos försök att tillsätta en transitionsregering bar inte.
i april blir det av de ska bara komma överens om vilket datum.

och jag får inte rösta.

mitt apotek

där det jobbar en gammal gammal gumma.
hon har vit rock och är apotekare sedan efterkrigstiden.
igår gav hon mig precis rätt ögondroppar för mitt röda öga.
för idag är jag botad.

det slog mig

att jag ville åka till Frankrike när jag hade tagit studenten.
men sen av en slump hamnade jag i Italien.

man kan ju undra om jag hade blivit kvar i Frankrike,
om jag nu hade åkt dit.
Eller om jag hade velat hem igen efter ett år.

jag hade läst franska hela min skolgång. jag tyckte jag visste en så himla massa om Frankrike på den tiden. men ingenting av värde inser jag nu.

man kan ju undra om jag fastnat för kulturen och människorna även där.
och om jag hade blivit kvar.

jag har faktiskt ingen som helst aning.

min italienska humla

den här söndagen bjuder jag på ett gammalt inlägg...från min gamla blogg.
(jag tror det har mer än ett år på nacken faktiskt)

---

tänk er ett land, där nord och syd ligger i konflikt och i ojämna utvecklingsfaser sedan landet enades. ett land där korruptionen härjar men alla blundar. där mode och lyx lever granne med misär och flyktingbåtar från afrika som driver iland på sicilien. där löneläget ligger kvar som på lirans tid, men allting kostar euro. där politiken består av berslusconi eller en vänsterkoalition som aldrig någonsin kommer överrens och allt blir pajkastning från höger till vänster och från vänster till höger, och där sista valet hade med 97 partier för det inte fanns någon gräns.

ett land där allt dubbas till italienska men italienarna själva pratar så olika dialekter att dem knappt förstår varandra. där allting handlar om fotbollspelare som tjänar miljoner och dejtar avklädda tv-värdinnnor medan i neapel fungerar inte sophämtningen och det ligger berg (på allvar) av sopor längs med gatorna i den 40gradiga värmen en del kommuner i syditalien är utan rinnande vatten.

där polisen kör lamborghini och det är okej att vilja se så rik ut som möjligt medans utanför varje storstad ligger zigenarläger med tusentals personer.

ett land där man har poäng på sitt körtkort med bara 40 procent av alla italienare betalar en p-bot. där man försvarar en vinflaska till maten innan bilkörning fastän en näve ungdomar dör i trafiken varje lördagnatt påverkade av alkohol.

där skattesvindlet uppgår till lika mycket som det staten för in på dem betalda skatterna.

ett land där man kan äta så god mat och dricka så underbara viner att man inte tror att det är sant, men man kan inte förutse hur lång tid det tar att gå till posten, till banken eller ta bussen in till stan - för ingenting är förutsägbart och ingenting är smidigt. italien är ett land där man får sälja piratkopior av deras dyra gucci och armani, men turisten som köper dem av en afrikan får böta tusentals euro.

där nyheterna tar upp en marmormadonna som gråter blod och där det diskuteras mirakel medan man skär av biståndpengarna. där politikerna kostar mer än i hela europa och usa, och där man får livstidspension på minst 8tusen euro i månaden om man suttit i parlamentet i tre år. och italien har mest parlamentariker i hela europa.

medan poliserna försöker bjuda ut alla snygga kvinnor som kommer i deras väg våldtas unga tjejer nästan dagligen av babygäng ute i förorterna. ett land vars befolkning består av 5 procent invandrare (om man bara räknar dem lagliga, som med allt här i italien bara är en droppe i havet) och milano har precis fått sin första kinesiska nyhetskanal. ´

ett land där bankerna tar betalt för att öppna och stänga ett konto och där bankskatterna är högst i europa, där man bor hemma tills man är 35 för att huspriserna är så höga att bara george clooney och tyskar har råd att köpa hus.

italien där industri, media och politik alltid hållt varandra i hand sedan dem första dagstidningar tog avstamp, och där varje journalist ser det som sitt mission att breda ut sina politiska åsikter. ett land vars politiker styrs av vatikanstaten och biskoparna, även om dem inte tillhör den italienska staten och inte betalar ett öre i skatt. där präster som våldför sig på italienska barn, försvaras av vatikanen och inte kan ställas inför rätta. där katolska kyrkan predikar avhållsamhet är mot abort, medan ingen kan lösa problemen med minderåringa prostituerade inne i storstäderna.och där transexuellahoror lovar att sexakten blir gratis om torsken blir upptäckt och får en böter - för att rädda sin arbetsmarknad.

där man lär sig den gudomliga komedin av Dante på mellanstadiet men inte kan få ihop till en hel mening på engelska när du börjar universitetet

italien som var analfabeternas land till långt in efter andra världkriget, men har en konst, arkitektur och kulturhistoria som får omvärlden att blekna.


och det tar inte slut här.

---

försök flytta hit. försök förstå ett samhälle och ett land som invånarna själva inte förstår. försök ska dig ett liv och en ny identitet i ett myller av motsägelser och variation. försök hitta en mening i allt, i ett land där meningen med allt är det ingen som längre kommer ihåg. tro mig, italien är ett land, som en av deras egna intellektuella en gång utryckte det, som är som en humla, som enligt naturens och logikens alla lagar, inte borde kunna lyfta från marken. men i verkligheten flyger. och ingen kan förklara hur det går till.

en övergiven madonna

som jag mötte på min promenad imorse.

saker du bör vara införstådd med

om du ska tillbringa en längre period i italien

- du behöver tålamod. tålamod med allt som tar tid eller som inte blir av när det ska men som ingen kan göra något åt eller vet att förklara.

- du kommer inte långt med engelska. det går bättre med teckenspråk och gester eller språk som spanska och franska. lita aldrig på information en italienare ger dig på engelska. lita aldrig på att en italienare till fullo förstått dig om du pratar engelska.

- du kommer aldrig att komma i tid. om du förväntar dig att trafik och kollektiktrafik fungerar som i sverige vill säga, bussar hoppar över avgångar. tåg blir försenade i timmar. bilköer som ingen kan lösa eller trafikolyckor som blockerar. ta det för vad det är. var ute i god tid och med gott humör. att komma i tid är ett relativt begrepp. även för offentlig anställda och professorer.

-du kommer inte att förstå den italienska politiken. om du inte studerar politik. för det gör knappt italienarna själva. men det pratas knappt om annat på nyheterna.

- du kommer förvånas över att italienarna inte skäms över Berslusconi sådär som svenskar hade gjort. många tycker tillochmed att han är något positivt för italien. och för att förstå hela det resonemanget räcker det inte me att förstå den italienska politiken, men u bör greppa hela det italienska samhället.

- söndagar är uteslutande fotboll på tv. måndag är uteslutande fotboll i tidningarna. italien stannar upp och kan diskutera detaljer och kommentarer i evigheter. det är ju som sagt en vetenskap här. nationalvetenskap

fetto

jag saknar inte sverige idag. jag har aldrig diggat semlor. men ät ni.

take a walk on the wild side!

att vara fotgängare i italien är farligt.

bokstavlig talat livsfarligt.


enligt en av italiens största dagstidningar, la Repubblica, blir 60 italienska fotgängare överkörda varje dag!

(13,4% av alla trafikolyckor i italien utgjordes av fotgängare under 2006.)

och jag säger att jag vill ha en egen bil.
jag värnar kanske inte om miljön - men om mig själv.

gräset är alltid grönare..

på andra sidan...

jag och min pojkvän sitter och funderar över sommaren och den kommande semestern.
förra året blev det europa och städer - i år blir det hav och sol.

var åker man till havet om man bor i italien?

Han föreslår Spanien.
Jag föreslår Grekland.

ingen av oss förslår italienska stränder.
vad är det för semester och spännande över det?

vi borde skämmas.

Neapel och soporna

det pratas inte om det längre. men det är lika vidrigt som innan. sopor sedan jul och nyår ligger fortfarande längs med gatorna. endast kvarteren med advokater och läkare och fint folk slipper ha sopberg framför grinden. men Neapel druknar.

la bella Napoli - som blivit en enda soptipp.

det pratas om de illegala soporna från hela italien som camorran begravt i sin region och som konsekvens ger barn och unga tumörer. folk som är desperat och lösningarna som ingen hittar.

militärer. politiker. volontärer och utländska journalister.

för alla er som kan läsa italienska, klicka här och läs vad Roberto Saviano, skriver. (författaren till boken gomorra som kommit ut även i sverige och som handlar om camorran)

vem är från italien egentligen?

jag har varit på Colloseum i Rom otaliga gånger, någonstans mellan 5-6 gånger tror jag. jag hade en intensiv period när tog med alla jag kände som kom och hälsade på mig härnere, till Colloseum. det är ju liksom en must do när man tar sig ner till huvudstaden. och jag befann mig mycket ofta just i Rom på den tiden.

min italienske karl har aldrig satt sin fot på Colloseum.

"non sono mica francesco totti" säger han med toskanskt förakt i rösten.

ja, så där det. men nu ska han ner till Rom med jobbet, och då kanske det vore läge att jag svenskan, guidar honom mellan ruinerna av det som var il Colloseo.